sweetcaroline

Jag lägger mig sällan i saker jag inte kan påverka.

Men en sak som gör mig så jävla upprörd är det som kallas Huliganism. Småpojkar och "vuxna" män som använder sport som en ursäkt till att slå sönder varandra är för mig helt jävla otroligt.

Ett framsteg är att polisen börjat visitera alla som ska in på området matchen utspelar sig, och folk som är kända på vissa områden inom polisen får inte komma in alls - Men det räcker inte.
Idioterna - huliganerna - bestämmer tid och plats att mötas upp , och polisen får oftast reda på stället samt tiden för sent.
Jag själv har sett vad bråken resulterar i , och jag är rädd för att det någon dag tar en älskad person ifrån mig och det kommer då kännas som att jag stått och tittat på när den dött mitt framför mina ögon.
När jag sträcker ut handen och erbjuder hjälp - slås den bort med en hård smäll och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Våld löser ju inte våld - om det gjorde det hade jag slagit ner alla idioter som dragit in min nära i den där jävla skiten - och ju äldre den blir - desto värre kommer det bli .

Kanske ska man ta avstånd från personer som inte vet sitt bästa , och som slänger bort sitt liv till skit?

 
Mer av sånt här inom snar framtid, tack

Herregud alltså. Igår skulle jag som sagt ut med några härifrån på puben, de hörde av sig till Brian och Lee runt 17.30 och sa att dom var påväg in till Macroom (byn) och att jag kunde komma när jag ville.

När jag väl var där mötte jag en tjej som heter Sheila och hon och jag gick till pizzerian för jag hade inte ätit på hela dagen. Jag beställde en LITEN pizza och en mellan cola. Jag trodde jag skulle dö när hon sa priset - 11 euro - vilket är 120 svenska kr, och inte fan var den speciellt god heller. men aja. Efter det gick vi till Penn's pub och satte oss.
 

Efter ca 1 timme skulle sa dom (sheila och hennes två killkompisar) att vi skulle gå ut, och då köpte dom typ nåt äckligt vin av någon som vi var tvungna att dricka uppe på nån jävla bakgata, och där satt vi i typ 2 timmar eller nåt, klockan var ca 23 när vi gick därifrån. Sen gick jag och Sheila till hennes tjejkompis lägenhet för Sheila skulle byta om.

Efter det gick vi tillbaka till Penn's. Vid 1.30 tiden sa dom att vi skulle gå ut från Penn's (ÄNTLIGEN tänkte jag, som bara ville HEM) , så vi gick ut och så började dom gå mot en annan pub, så jag sa  typ att jag ville hem, men dom brydde sig inte.

Utanför den andra puben, Rosie's pub, så gick Sheila och den ena killen in, medans jag sa till den andra att jag ville åka hem och frågade om han kunde hjälpa mig med en taxi. Han ba; "vänta här så hämtar jag Sheila".
Planen var från början att jag och Sheila skulle ta taxi hem tillsammans, då det kostar typ 20 euro att komma hem.

Efter ca 30 min har jag börjat få smått panik (regnet öser ner, jag står ensam utanför en pub och det fanns inte en endaste taxi) och jag har kontakt med en kompis i Sverige via sms och han försöker få tag på Lee & Brian, men de svarade inte på telefonerna.

HURSOMHELST så gick jag runt i Macroom i TVÅ TIMMAR i regnet och letade bilar, grät, och tänkte ett flertal gånger försöka GÅ hem , vilket jag senare skulle insett hade varit OMÖJLIGT, tills jag till slut stod utanför Rosie's igen, och frågade en äldre man (runt 65) om han kunde köra mig till hem. Han sa att hans dotter jobbade inne på puben och att de åkte förbi byn där jag bor och att jag kunde få följa med, men vi var tvungna att vänta på henne tills puben stängde.
Jag sket i hur länge vi fick vänta - jag slapp att stå i regnet.

TVÅ TIMMAR SENARE (klockan var nu 4.15) kommer hans dotter och vi åkte hem.

4.50 = ÄNTLIGEN HEMMA

Nu har jag surat hela dagen över att allt alltid är komplicerat för mig och vara arg på alla.
Idag har verkligen varit en deppdag. Fyfan alltså.

Förlåt att jag inte gjorde klart nedräkningen, men hade så sjukt mycket att göra innan jag åkte.

Nu är jag iaf här - och det är verkligen GRÖNT här, jag tänkte - jaja det är väl gräs där, so what? MEN - det är verkligen GRÄS ÖVERALLT. Vägarna har typ kullar ca 1,5 meter höga på varsin sida och de har gräs på sig. vart man än tittar så är det gräs och gula buskar . Jag klagar inte !

Solen lyser och barnen är glada - här har ni lite bilder - Enjoy

    
Jag & katie                    utsikt från mitt fönster.   Amy bak och katie fram   Macroom - byn                Mitt rum

                              
På vägen från Dublin till Macroom                Katie